#1: Är det ditt bidrag?😁
Berättelsen måste nämligen vara i samma inlägg.

Kan redigera in mer text åt dig sen om du vill.🙂

VID REGNBÅGENS SLUT 

När bilen svänger in på gårdsplanen står jag nästan och hoppar av förväntan. Den vackra, svårridna och omtalade käpphästen Mistral har irrat omkring bland olika fodervärdar en lång tid, men ska nu få slå sig ner på min gård. Det första jag ser när bilen stannar och dörrarna öppnas är ett långt, glittrande svall av garn. En flicka kliver ut ur bilen. Hon har långt, ljust, nästan vitt hår uppsatt i en hästsvans. Under armen håller hon käpphästen. Mistral.

                ***

Nästa dag: när jag går in i stallet hör jag regnet mot taket. Det dundrar mot den svarta plåten, men jag hör också något annat. Inne i huvudet. En varm, mörkt gnäggning. Jag hör direkt vem den kommer ifrån. Jag ser på den svarta hästen som står lutad mot boxväggen. Nog skulle han uppskatta en ridtur i regnet?

                ***

Jag rider in i den ljusa skogen. Det har blivit klarare ute men det regnar fortfarande. Uppe på himlen lyser en regnbåge i alla dess färger. Jag måste kisa när jag tittar upp mot himlen på grund av den kristallklara solen. Det här känns som ett sådant där alldeles magiskt ögonblick. ” Mot regnbågens slut ” kommer plötsligt upp i mitt huvud och jag manar på den stora svarta käpphästen i galopp.

                   ***

Vi flyger fram längst stigen. Emellanåt tittar jag upp mot himlen för att se var regnbågen leder oss. Mistral andas tungt under mig och det bränner i lungorna. Men jag fortsätter galoppera. Regnbågar ser man inte ofta här.

                      ***

När vi ridit i flera timmar ser jag hur det börjar mörkna. Mistral gnäggar oroligt under mig, men vi kan inte ge upp nu! Jag vet såklart själv hur mörkrädd jag är. Och i skogen kan vad som helst hända. Vargar, älgar och vildsvin, som jag är livrädd för kan dyka upp när som helst.

Jag hör ett ljud inifrån skogen. Det låter som en älg. Jag blir såklart livrädd och även Mistral knycker till av rädsla. Nu ser jag. Jag har aldrig sett något läskigare förut. För ut ur träden kliver en högrest ägtjur. De grönfläckiga stånghornen reser sig nästan tre meter upp i luften och röken puffar ur nosborrarna. Jag vet, att om den här älgen är aggressiv så kan ingenting rädda mig nu. Jag vet att den är snabbare än mig, börjar den jaga mig har jag ingen chans, men vad skulle jag göra? Jag springer. Mistral är tung under mig. Himlen är mörk, men regnbågen syns fortfarande. Mellan träden ser jag ljuset. Jag hör brölande läten och grenar som knäcks bakom mig. Älgen är nära nu. Mistral stöter ifrån sig ett mörkt, rossligt gnäggande. Han galopperar, det bränner i lungorna som om jag står mitt i en brasa. Jag rusar ut på den öppna ängen utanför skogen. Det enda jag ser är ljus, och sedan känner jag att jag faller. När jag vaknar ser jag en knapp som sitter fast på vitt, luddigt tyg. Jag hör en mjuk röst eka i huvudet. Axeln värker och sakta men säkert kommer jag tillbaks till verkligheten. Om det ens är verkligt. Jag ser käpphästar överallt. De hoppar omkring alldeles av sig själva. Mitt bland alla studsande käppar ser jag hur en pelare av skimrande ljus strömmar upp ur marken. Jag hör rösten tydligare nu.

• Håll dig lugn. Du ska få komma hem. Vi ska hjälpa er.
  Nu hör jag en annan, mörkare röst. Det är Mistral som talar.
  ”Nu vet du vad som finns vid regnbågens slut. Där finns det du önskar”.

Ja ooops kan du liksom klippa ihop de där? 😁

#4: Jepp,klart.☺

Tack! ☺️👍

vilken fin berättelse mulka!

Tack! ☺️

#8: ja jättefin.

Tack! ☺️ det kändes som att den tog TUSEN år att skriva, den blev ganska lång. 🙂. Men jag blev rätt nöjd.

Denna gång ska jag vara med och tävla!

Kul! 🙂

Hade för mig att tävlingen pågick till påsk men så var det inte.😅

Tyvärr ställs tävlingen in då det är mindre än 3 bidrag.

Bättre lycka nästa gång!